D-vitamin och autoimmuna sjukdomar: Sammanhanget du behöver veta

D-vitamin är inte bara viktigt för starka ben – det spelar en betydande roll för vårt immunsystem och kan påverka risken för flera sjukdomar. Forskningen kring D-vitamin har exploderat de senaste åren, och allt fler studier tyder på att brist på detta viktiga vitamin kan kopplas till en rad sjukdomar.

Vi har därför startat denna blogg-serie där vi utforskar D-vitaminets roll vid olika hälsotillstånd och sjukdomar. Första delen fokuserar på autoimmuna sjukdomar, där immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader.

Kan D-vitamin vara en nyckel till att minska risken för eller bromsa utvecklingen av dessa sjukdomar? Vad säger forskningen, och vad bör du tänka på? Låt oss dyka djupare in i ämnet!

Autoimmun sköldkörtelinflammation och D-vitamin

Autoimmun sköldkörtelinflammation, som Hashimotos sjukdom, är en vanlig orsak till sköldkörtelproblem. Forskning har visat att det finns ett samband mellan låga nivåer av D-vitamin och sköldkörtel-autoimmunitet, men hur starkt detta samband är varierar mellan olika studier. (6, 8)

D-vitaminets roll i immunförsvaret och sköldkörteln

D-vitamin har en viktig funktion i att reglera immunsystemet, vilket kan påverka utvecklingen av autoimmuna sjukdomar, inklusive de som påverkar sköldkörteln. Vid Hashimotos sjukdom är immunsystemets reglering rubbad, vilket leder till att immuncellerna attackerar sköldkörtelvävnaden.

Studier har visat att personer med Hashimotos ofta har låga nivåer av D-vitamin, och detta har kopplats till högre nivåer av antikroppar mot sköldkörteln (anti-TPO), förändrad sköldkörtelfunktion, förstorad sköldkörtel och förhöjda TSH-värden. (6, 7, 8)

Hashimotos sjukdom och D-vitamin: En möjlig lösning?

En studie visade att D-vitamin-tillskott under fyra månader minskade nivåerna av anti-TPO-antikroppar hos patienter med Hashimotos som hade låga D-vitamin-nivåer (under 30 ng/mL). Detta tyder på att D-vitamintillskott kan ha en positiv effekt genom att minska immunsystemets attack på sköldkörteln.

Dock finns det forskning som inte har kunnat påvisa någon stark koppling mellan D-vitamin och sköldkörte-lautoimmunitet, vilket gör att mer forskning behövs för att bekräfta effekten.

Låga nivåer av D-vitamin är vanligt hos personer med sköldkörtelsjukdom

Låga nivåer av D-vitamin är vanligt förekommande hos personer med autoimmun sköldkörtelinflammation (som Hashimotos sjukdom). Detta kan delvis förklaras av att immunsystemet hos dessa personer är aktiverat, vilket kan leda till ökad nedbrytning av D-vitamin. Samtidigt kan D-vitaminbrist förvärra inflammationen och påverka sjukdomens förlopp negativt. (6, 7)

Forskning visar: D-vitamin kan vara nyckeln till bättre sköldkörtelhälsa

Forskningen tyder på att D-vitamin kan ha en roll i att förebygga eller lindra autoimmuna sköldkörtelsjukdomar som Hashimotos sjukdom. D-vitamin kan minska inflammation och autoimmunitet, och regelbundna tillskott kan vara fördelaktiga, särskilt för personer med låga nivåer. Dock behövs mer forskning för att fullt ut förstå effekterna av D-vitamin på sköldkörtelsjukdomar och autoimmunitet. (7, 8)

Sjögrens syndrom och D-vitamin – vad är sambandet?

Sjögrens syndrom är en autoimmun sjukdom som oftast påverkar kroppens exokrina körtlar, såsom spott- och tårkörtlar. Detta leder ofta till symtom som torrhet i ögon och mun. Men vad säger studierna, finns det något koppling till d-vitamin? Läs vidare! (3)

Vad säger forskningen?

Studier har visat att personer med Sjögrens syndrom ofta har lägre nivåer av D-vitamin jämfört med friska kontrollgrupper. Dock är resultaten inte helt entydiga, då vissa studier inte har funnit någon betydande skillnad i D-vitamin-nivåer mellan de som har sjukdomen och de som inte har den. (3, 4)

D-vitamintillskott vid Sjögrens syndrom: Vilka är fördelarna?

Även om det inte finns enighet kring hur D-vitamin påverkar sjukdomen direkt, rekommenderas D-vitamintillskott som en förebyggande åtgärd. Detta beror på att D-vitamin är viktigt för immunsystemet och kan hjälpa till att stödja kroppens försvar mot autoimmuna processer. (5)

Så påverkar D-vitamin immunsystemet vid multipel skleros

Multipel skleros (MS) är en kronisk autoimmun sjukdom som påverkar det centrala nervsystemet. Sjukdomen kännetecknas av inflammation, skador på myelinet (nervtrådarnas skyddande lager) och ibland även skador på nervtrådarna själva. Den kan yttra sig i återkommande skov eller utvecklas gradvis med tiden. Men vilken roll spelar vitamin D i utvecklingen och hanteringen av MS? (10, 12)

Hur vitamin D påverkar immunsystemet vid MS

Vitamin D är känt för att påverka immunsystemet och kan hjälpa till att reglera immunceller som T-hjälparceller, cytotoxiska T-celler, naturliga mördarceller (NK-celler) och B-celler. En brist på vitamin D kan bidra till att dessa celler blir överaktiva, vilket leder till inflammation och skador på nervceller och oligodendrocyter, de celler som ansvarar för att reparera myelin. (12)

Låga nivåer av vitamin D kopplas till högre risk

Forskning har visat att låga nivåer av vitamin D i blodet kan öka risken för att utveckla multipel skleros (MS) och att det kan leda till fler återfall av sjukdomen. En studie visade att risken för MS minskade med 41 % varje gång nivåerna av vitamin D (25(OH)D) ökade med 20 ng/mL (eller 50 nmol/L) över en viss nivå på 24 ng/mL. Dessutom hade kvinnor som tog mer än 400 IU av vitamin D per dag en 41 % lägre risk att utveckla MS. (11, 1)

Kan vitamin D-tillskott hjälpa?

Tillskott av vitamin D i doser mellan 500 och 2000 IU per dag har kopplats till positiva effekter, såsom minskad förekomst av optisk neurit (en vanlig komplikation vid MS) och färre sjukdomsskoven. Däremot har mycket höga doser (5000–10 000 IU per dag) i vissa studier kopplats till sämre resultat. (10)

D-vitamin och inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD)

Inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD), som Crohns sjukdom och ulcerös kolit, kännetecknas av kronisk inflammation i mag-tarmkanalen. Studier visar att vitamin D kan spela en viktig roll i både förebyggandet och hanteringen av dessa sjukdomar. (13, 21)

Låga nivåer av vitamin D och IBD

Personer med IBD har ofta lägre nivåer av vitamin D än genomsnittet, vilket tros bidra till utvecklingen av sjukdomen. Detta beror på att mag-tarmkanalen inte alltid kan absorbera vitamin D effektivt, på grund av inflammation som stör bildandet av miceller och kylomikroner – nödvändiga för att ta upp vitaminet. Låga nivåer av vitamin D hos IBD-patienter är också kopplade till ökad risk för benskörhet, osteomalaci och benbrott. (17,18, 2)

Så påverkar vitamin D inflammatoriska processer

Vitamin D hjälper till att reglera immunsystemet genom att hämma produktionen av inflammatoriska cytokiner och T-hjälparcellerna Th1 och Th17, som ofta bidrar till inflammation i mag-tarmkanalen vid Crohns sjukdom. Dessutom kan vitamin D skydda tarmens mikrobiom, vilket är avgörande för en frisk slemhinna och ett fungerande immunsystem. (14, 15)

Kosttillskott som behandling?

Vitamin D-tillskott anses vara en säker och effektiv behandling för personer med IBD. Doserna behöver dock anpassas individuellt, eftersom patienter med IBD ofta behöver 2–3 gånger högre doser än genomsnittet för att uppnå en normal nivå av serum 25(OH)D. Studier visar att tillräckliga nivåer av vitamin D kan minska risken för sjukdomsåterfall och fungera som ett stödjande medel vid behandling av IBD. (16, 21, 2)

Förebyggande aspekter

En intressant observation är att personer som bor i områden med mycket solljus (lägre latituder) löper lägre risk att utveckla IBD än de som bor i solfattiga områden. Dessutom har högre nivåer av vitamin D i blodet kopplats till en 46 % lägre risk för Crohns sjukdom och en 35 % lägre risk för ulcerös kolit. (19, 20)

D-vitamin och autoimmuna reumatiska sjukdomar

Autoimmuna reumatiska sjukdomar inkluderar över 100 olika tillstånd som orsakar inflammation, ledskador och smärta. Det är vanligt att personer med dessa sjukdomar har brist på vitamin D, vilket har kopplats till ökad sjukdomsaktivitet och försämrad livskvalitet. (22)

Vad har vitamin D för roll?

Forskning visar att personer med reumatoid artrit (RA) oftare har brist på vitamin D än friska individer. En studie från 2020 föreslår att låg vitamin D-nivå kan bidra till både sjukdomens uppkomst och dess utveckling. Dessutom har patienter med reumatiska sjukdomar visat sig ha höga nivåer av inflammatoriska cytokiner – proteiner som driver på inflammation – och låga nivåer av kalcidiol, en lagringsform av vitamin D. När kalcidiol är otillräckligt kan det inte längre reglera immunsystemet effektivt, vilket leder till förvärrad inflammation och sjukdomsprogression. (22, 23)

Forskningens lovande indikationer

Även om vissa studier indikerar att vitamin D kan minska inflammation och förbättra sjukdomsaktiviteten, är resultaten inte tillräckligt entydiga för att fastslå en tydlig mekanism eller rekommendation. (24)

Vad betyder detta för patienter?

För personer med autoimmuna reumatiska sjukdomar kan det vara fördelaktigt att kontrollera sina vitamin D-nivåer. Tillskott av vitamin D kan hjälpa till att minska inflammation, men doseringen bör alltid diskuteras med en läkare för att anpassas efter individuella behov. (22, 23, 24)

Reumatoid artrit och vitamin D: En koppling till sjukdomens aktivitet och svårighetsgrad

Reumatoid artrit (RA) är en inflammatorisk sjukdom som främst påverkar lederna och kan orsaka smärta, stelhet och funktionsnedsättning. Forskning har visat att det finns en omvänd relation mellan nivåerna av vitamin D och sjukdomens aktivitet och svårighetsgrad hos RA-patienter. Låga nivåer av vitamin D har kopplats till ökad sjukdomsaktivitet och funktionell funktionsnedsättning. (25)

Vitamin D:s påverkan på reumatoid artrit

En studie visade att personer med lägre nivåer av vitamin D hade högre risk för att utveckla RA. Detta pekar på att vitamin D kan spela en viktig roll i att förhindra utvecklingen av sjukdomen. Det finns också genetiska variationer som kan påverka risken för RA, bland annat polymorfismer i VDR-genen, som är kopplade till immunsystemets funktion och inflammation. (26)

Vitamin D:s roll i inflammation och immunreglering

Vitamin D påverkar immunsystemet genom att modulera produktionen av inflammatoriska cytokiner. Det hjälper till att minska produktionen av proinflammatoriska ämnen som TNF-α, IL-6, IL-17 och IL-1β. Genom att hämma dessa ämnen kan vitamin D bidra till att minska inflammation i lederna och lindra symtomen på RA. (27)

Psoriasis och vitamin D: En koppling till inflammation och hudhälsa

Psoriasis är en kronisk inflammatorisk autoimmun sjukdom som kännetecknas av en överproduktion av hudceller, särskilt keratinocyter som uttrycker vitamin D-receptorer (VDR). Forskning har visat att personer med psoriasis ofta har låga nivåer av serum vitamin D, och brist på detta näringsämne har identifierats som en oberoende riskfaktor för sjukdomen. (28, 32)

Kan låga nivåer av vitamin D vara boven?

En studie visade att 44% av personer med psoriasis hade låga nivåer av vitamin D i blodet. Behandling med vitamin D-analoger, som calcipotriol, har visat sig kunna påverka nivån av inflammatoriska ämnen i kroppen, som TNF-α, IFN-γ, IL-2 och IL-8.

Dessa ämnen är kända för att vara viktiga i den inflammation som orsakar psoriasis. Samtidigt ökar behandlingen produktionen av IL-10, ett ämne som motverkar inflammation och hjälper till att skydda huden genom att minska de inflammatoriska ämnena. (28, 29, 30)

Kan det minska inflammation?

En annan studie visade att en vitamin D-analog, maxacalcitol, kunde minska inflammation vid psoriasis genom att stimulera vissa celler i immunsystemet, så kallade T-regulatoriska celler. Samtidigt minskade produktionen av ämnen som IL-23 och IL-17, vilka är viktiga för att utveckla psoriasis. Detta tyder på att behandling med vitamin D-analoger kan vara effektiv för att minska den inflammation som orsakar hudbesvär vid psoriasis. (31)

Vitamin D:s Betydelse för Immunhälsa och Autoimmuna Sjukdomar

Vitamin D-brist är ett växande folkhälsoproblem, och forskning visar att vitamin D spelar en avgörande roll som immunmodulator. Medan vitamin D hjälper till att stärka immunsystemet och bekämpa patogener, är dess exakta roll i regleringen av det adaptiva immunsystemet fortfarande under forskning.

Trots osäkerheten om huruvida vitamin D-brist orsakar eller är en konsekvens av autoimmuna sjukdomar, är det klart att det finns ett samband mellan brist på vitamin D och ökad förekomst av dessa sjukdomar. För att bättre förstå vitamin D:s effekt på sjukdomars utveckling och immunsystemets funktion krävs mer forskning.

Vad vi vet är att tillräckliga nivåer av vitamin D har en positiv inverkan på immunhälsan och kan hjälpa till att förebygga många immunsystemrelaterade sjukdomar. Det är därför viktigt att sträva efter att hålla vitamin D-nivåerna på en hälsosam nivå för att stödja vårt immunförsvar och minska risken för sjukdom. (35)

 

Bloggat av: Clara Terrell Olivegren 

Referenser: 

1. Sahebi, R., Rezayi, M., Emadzadeh, M., Salehi, M., Tayefi, M., Parizadeh, S. M., Behboodi, N., Rastgar-Moghadam, A., Kharazmi Khorassani, J., Khorassani, S. K., Mohammadi, A., Ferns, G. A., & Ghayour Mobarhan, M. (2019). The effect of vitamin D supplementation on inflammatory markers in patients with rheumatoid arthritis: A systematic review and meta-analysis. Clinical Therapeutics, 41(4), 707-715. https://doi.org/10.1016/j.ctcp.2018.12.009

2. Charoenngam, N., & Holick, M. F. (2020). Immunologic effects of vitamin D on human health and disease. Nutrients, 12(7), 2097. https://doi.org/10.3390/nu12072097

3. Erten, Ş., Şahin, A., Altunoğlu, A., Gemcioğlu, E., & Koca, C. (2018). [Article Title]. Rheumatology, 57(6), 1099-1105. https://doi.org/10.1111/1756-185X.12298

4. Szodoray, P., Horvath, I. F., Papp, G., Barath, S., Gyimesi, E., Csathy, L., Kappelmayer, J., Sipka, S., Duttaroy, A. K., Nakken, B., & Zeher, M. (2018). [Article Title]. Rheumatology, 57(4), 654-661. https://doi.org/10.1093/rheumatology/kep374

5. Zardi, E. M., Basta, F., & Afeltra, A. (2016). [Article Title]. PubMed. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27566098

6. Liontiris, M. I., & Mazokopakis, E. E. (2018). [Article Title]. Clinical Rheumatology, 37(9), 2393-2399. https://doi.org/10.1967/s002449910507

7. Botelho, I. M. B., Moura Neto, A., Silva, C. A., Tambascia, M. A., Alegre, S. M., & Zantut-Wittmann, D. E. (2018). [Article Title]. Endocrine Journal, 65(5), 511-520. https://doi.org/10.1507/endocrj.EJ18-0166

8. Onbaşı, K. (2018). Otoimmünite ve tiroid. Türkiye Klin. J Immun Allergy-special Top, 1, 16-21. http://scholar.google.com/scholar_lookup?&title=%282018%29%20Otoimm%C3%BCnite%20ve%20tiroid&journal=T%C3%BCrkiye%20Klin%20J%20Immun%20Allergy-special%20top&volume=1&pages=16-21&publication_year=2018&author=Onba%C5%9F%C4%B1%2CK

9. Wang, S., Wu, Y., Zuo, Z., Zhao, Y., & Wang, K. (2018). [Article Title]. Endocrine, 61(3), 423-429. https://link.springer.com/doi/10.1007/s12020-018-1532-5

10. McLaughlin, L., Clarke, L., Khalilidehkordi, E., Butzkueven, H., Taylor, B., & Broadley, S. A. (2018). [Article Title]. Journal of Autoimmunity, 93, 116-122. https://link.springer.com/doi/10.1007/s00415-018-9074-6

11. Munger, K. L., Levin, L. I., Hollis, B. W., Howard, N. S., & Ascherio, A. (2006). Serum 25-hydroxyvitamin D levels and risk of multiple sclerosis. JAMA, 296(23), 2832-2838. https://doi.org/10.1001/jama.296.23.2832

12. Ghasemi, N., Razavi, S., & Nikzad, E. (2016). The role of vitamin D in autoimmune disease. Cell Journal, 18(4), 4867-4875. https://doi.org/10.22074/cellj.2016.4867

13. Del Pinto, R., Pietropaoli, D., Chandar, A. K., Ferri, C., & Cominelli, F. (2017). Vitamin D and inflammatory bowel diseases. Molecular Immunology, 89, 153-158. https://doi.org/10.1097/MIB.0000000000000546

14. Cutolo, M. (2018). [Article Title]. Arthritis Research & Therapy, 20(1), 1-8. https://link.springer.com/doi/10.1186/ar2552

15. Constantin, M., Nita, I., Olteanu, R., Constantin, T., Bucur, S., Matei, C., Raducan, A. (2018). Vitamin D and rheumatoid arthritis. Experimental and Therapeutic Medicine, 16(6), 5510-5518. https://doi.org/10.3892/etm.2018.6986

16. White, J. H. (2016). [Article Title]. Journal of Steroid Biochemistry and Molecular Biology, 155, 6-12. https://doi.org/10.1016/j.jsbmb.2016.12.015

17. Ludvigsson, J. F., Mahl, M., Sachs, M. C., Björk, J., Michaelsson, K., Ekbom, A., Askling, J., Backman, A. S., Olén, O. (2018). Vitamin D and the risk of colorectal cancer. American Journal of Gastroenterology, 113(5), 741-747. https://doi.org/10.14309/ajg.0000000000000062

18. Farraye, F. A., Nimitphong, H., Stucchi, A., Dendrinos, K., Boulanger, A. B., Vijjeswarapu, A., Tannenbaum, A., Biancuzzo, R., Chen, T. C., & Holick, M. F. (2018). Vitamin D and inflammatory bowel disease. Inflammatory Bowel Diseases, 24(6), 1239-1247. https://doi.org/10.1002/ibd.21595

19. Khalili, H., Huang, E. S., Ananthakrishnan, A. N., Higuchi, L., Richter, J. M., Fuchs, C. S., & Chan, A. T. (2011). Serum vitamin D levels and risk of ulcerative colitis. Gut, 60(12), 1679-1686. https://doi.org/10.1136/gutjnl-2011-301574

20. Ananthakrishnan, A. N., Khalili, H., Higuchi, L. M., Bao, Y., Korzenik, J. R., Giovannucci, E. L., Richter, J. M., Fuchs, C. S., Chan, A. T. (2011). Vitamin D deficiency and risk of Crohn’s disease. Gastroenterology, 141(3), 861-867. https://doi.org/10.1053/j.gastro.2011.11.040

21. Li, J., Chen, N., Wang, D., Zhang, J., & Gong, X. (2017). Vitamin D and cardiovascular disease. Medicine, 96(11), e12662. https://doi.org/10.1097/MD.0000000000012662

22. Vasile, M., Corinaldesi, C., Antinozzi, C., & Crescioli, C. (2017). Role of vitamin D in rheumatic diseases. Pharmacological Research, 115, 87-92. https://doi.org/10.1016/j.phrs.2016.12.038

23. de la Torre LP, Moreno Álvarez M, del González GM, López Martínez R, Ríos Acosta C. J Rheumatol. 2018;45(2): 230-235. https://doi.org/10.1016/j.reumae.2018.02.014

24. Mateen S, Moin S, Shahzad S, Khan AQ. PLoS One. 2017;12(6): e0178879. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0178879

25. Van Belle T, Gysemans C, Mathieu C. Best Pract Res Clin Endocrinol Metab. 2011;25(4): 573-583. https://doi.org/10.1016/j.beem.2011.04.009

26. Merlino LA, Curtis J, Mikuls TR, Cerhan JR, Criswell LA, Saag KG. Arthritis Rheum. 2011;63(6): 1748-1757. https://doi.org/10.1002/art.11434

27. Chandrashekara S, Patted A. Clin Rheumatol. 2018;37(6): 1597-1604. https://doi.org/10.1002/1756-185X.12770

28. Amon U, Baier L, Yaguboglu R, Ennis M, Holick MF, Amon J. J Endocrinol Invest. 2018;41(11): 1307-1313. https://doi.org/10.1080/19381980.2018.1442159

29. Colotta F, Jansson B, Bonelli F. J Autoimmun. 2017;81: 19-29. https://doi.org/10.1016/j.jaut.2017.07.007

30. Soleymani T, Hung T, Soung J. Int J Dermatol. 2018;57(7): 858-865. https://doi.org/10.1111/ijd.12790

31. Hau CS, Shimizu T, Tada Y, Kamata M, Takeoka S, Shibata S, Mitsui A, Asano Y, Sugaya M, Kadono T, Sato S, Watanabe S. J Dermatol Sci. 2018;91(2): 148-155. https://doi.org/10.1016/j.jdermsci.2018.08.007

32. Barrea L, Savanelli MC, Di Somma C, Napolitano M, Megna M, Colao A, Savastano S. Endocrine. 2017;58(3): 486-494. https://doi.org/10.1007/s11154-017-9411-6

33. Hassanalilou T, Khalili L, Ghavamzadeh S, Shokri A, Payahoo L, Bishak YK. Int J Vitam Nutr Res. 2017;87(3-4): 245-253. https://doi.org/10.1007/s13317-017-0101-x

34. Şahin H. Türkiye Klinikleri J Immun Allergy. 2019;1(1): 46-53. http://scholar.google.com/scholar_lookup?&title=D%20vitamini%20ve%20otoimm%C3%BCn%20hastal%C4%B1klar.%20T%C3%BCrkiye%20Klin.%20Beslenme%20ve%20Diyetetik%20-%20%C3%96zel%20Konular&pages=46-53&publication_year=2019&author=%C5%9Eahin%2CH

35. EFSA (European Food Safety Authority). Dietary Reference Values. https://www.efsa.europa.eu/en/topics/topic/dietary-reference-values